FAQ

Här svarar vi på de vanligast förekommande frågorna om taksäkerhet.

Vem bör gå våra utbildningar?

Våra kurser riktar sig till de som projekterar, monterar eller besiktar taksäkerhetsanordningar. Även personer i arbetsledande ställning som behöver riskbedöma och/eller skriva arbetsmiljöplaner för takarbeten har nytta av kursen. Kursen tar upp relevant bygg- och arbetsmiljölagstiftning i avsikt att belysa vilka fasta taksäkerhetsanordningar som behövs för att kunna uppnå en rimlig arbetsmiljö vid takarbete. Det är alltså i första hand inte en kurs i att arbeta säkert på tak även om säkra arbetsmetoder berörs i utbildningsinnehållet. Sådana fallskyddsutbildningar ges ofta av samma företag som levererar fallskyddsutrustning.

Varför ställer TSK högre krav på taksäkerhet än Boverket?

Arbetsmiljöverket ställer krav i bland annat Bygg och anläggningsföreskriften, AFS 1999:03, vad gäller takarbete. Ett av kraven är att alltid vara inkopplad med livlina när man är på tak och då andra fallskyddsanordningar saknas. Tidigare har den allmänna uppfattningen varit att man kunnat förflytta sig på tillträdesleder, det vill säga stegar som är lösa med glidskydd eller väggfasta med fallskydd i form av ”ryggbågar”, takstegar och gångbryggor, utan att vara inkopplad med fallskydd.

På fastigheter med taksäkerhetsanordningar enligt nuvarande eller äldre versioner av Boverkets byggregler, BBR 8:24 innebär detta att man måste arbeta med dubbla livlinor vid förflyttning. Men inte ens det räcker alla gånger eftersom exempelvis väggstegar inte är testade och godkända för infästning av personligt fallskydd. På äldre fastigheter, framförallt med låglutande tak, saknas ofta möjlighet att nå hela takytan med fallskydd.

Ett mycket bra sätt att öka säkerheten och rationalisera förflyttning kommer därför att bli att montera vajersystem längs alla tillträdesleder, i vart fall på längsgående gångbryggor. Om servicearbeten, inspektion, eller snöskottning, etc. måste utföras vid takfot eller andra ställen utan att det för den skull anses som ett ”fast arbetsställe” i BBR 8:24 måste tillträdesleder och/eller fallskyddsanordningar även finnas för detta.

Värt att notera är att Boverket själva ställer krav på möjlighet till inspektion och underhåll av byggdelar som har kortare livslängd än fastigheten i sig (BBR 2:2). Takbeläggningar håller mycket sällan, om ens någonsin, längre än fastigheten i övrigt och måste därför kunna inspekteras och underhållas.

Vi håller på att bygga en villa som inte kommer att ha någon skorsten eller liknande, måste vi ändå ha taksäkerhetsanordningar på taket?

I Boverkets byggregler, BBR 2:2 Ekonomisk rimlig livslängd finns följande allmänna råd:

Byggnadsdelar och installationer med kortare livslängd än byggnadens avsedda brukstid bör vara lätt åtkomliga och lätta att byta ut samt även på annat sätt vara lätta att underhålla, driva och kontrollera.
Byggnadsdelar och installationer som inte avses bytas ut under byggnadens avsedda brukstid bör antingen vara beständiga eller kunna skyddas, underhållas och hållas i sådant skick så att kraven i dessa föreskrifter upp fylls.

Ett norrmalt villatak har kortare livslängd än byggnadens avsedda brukstid och behöver därför underhållas. Tegelpannor kan gå sönder, löv och mossansamlingar kan behöva avlägsnas och vattengångar kan behöva rensas, etc. Det är därför inte ”uppenbart onödigt” med taksäkerhetsanordningar på tak som saknar vad Boverket kallar ”fasta arbetsställen”.

När man projekterar taksäkerhetsanordningar utförs en uppgift som faller inom Arbetsmiljölagen (AML) 3:e kap. 7 §:
Under varje skede av planeringen och projekteringen av ett byggnads- eller anläggningsarbete ska arkitekter, konstruktörer och andra som medverkar, inom ramen för sina uppdrag, se till att arbetsmiljösynpunkter beaktas när det gäller såväl byggskedet som det framtida brukandet.

Detta innebär att man måste göra en riskanalys för kända framtida situationer på det aktuella projektet och projektera taksäkerhetsanordningarna så att de begränsar de risker som framkommit i analysen. Detta tydliggörs i Råd och anvisningar till AMA, RA Hus 11, NSJ:
Omfattning av taksäkerhetsanordningar ska fastställas utifrån en riskinventering, där behovet av skyddsanordningar måste ställas i relation till vad som ska göras på taket, till exempel snöskottning, inspektion, rengöring eller sotning. Risk för person- eller andra skador på grund av snöras måste beaktas liksom arbetsmiljön för dem som ska arbeta på tak.”

Det är TSK:s bestämda uppfattning att taksäkerhetsanordningar ytterst sällan är uppenbart onödiga.

Kan inte Branschstandard – Taksäkerhet skapa en tabell över var och när taksäkerhetsanordningar ska finnas, som utgår från fasadhöjd och taklutning?

Nej det är inte längre relevant då fasadhöjd inte är avgörande vad gäller behov av taksäkerhetsanordningar. Istället är det alla situationer på tak där fallhöjden överstiger 2 meter som ska ha förebyggt fallrisk enligt Arbetsmiljöverkets föreskrifter. Däremot avgör tillträdeshöjden till tak i viss mån vilken metod för tillträde till taket som är mest relevant ur ergonomiska skäl. Även taklutningen påverkar i vissa fall krav på vilka anordningar som är mest lämpade uppe på taket. Vid låglutande tak (<6 grader) så är kraven på anordningar på taket för förflyttning och för förankring av personligt fallskydd lägre. Risken att halka och glida ner från taket anses vara lägre.

Det är mera lämpligt att skapa systematik vid projektering av taksäkerhet utifrån vilken typ av aktivitet som kan komma att ske på taket. Finns det anordningar som ska besökas oftare, ha tillsyn eller underhåll årligen eller mera frekvent, är det lämpligt med anordningar som underlättar tillträde och arbete – till exempel skyddsräcken, vajer- eller skensystem, som förankring av personlig fallskyddsutrustning, för snabb och säker förflyttning. Finns det anledning att tro att taket kommer att behöva röjas från snö och is ska det planeras för att lätt och säkert utföra detta jobb. Det kan då behövas extra stegar på de takfall (takytor) där man ska kunna ta sig ner till takfoten. Det ska finnas extra förankringsöglor eller dylikt i takets ytterhörn för att minska risken för så kallade pendelfall. Är däremot en villa inte planerad för att beträdas av yrkespersoner kan Boverkets byggregler var tillräckliga fram till att man ska anlita yrkesfolk som måste följa arbetsmiljöregler.

Varför kan Branschstandard – Taksäkerhet ange tillåten höjd (tillträdeshöjd) 5 meter för lös stege, markstege, när Boverkets byggregler anger högst 4 meters fasadhöjd?

En förutsättning för att anliggande/lös stege skall få användas upp till 5 meters fasadhöjd är att stegen i sig är CE-märkt och att glidskyddet i takfot eller motsvarande följer senast gällande standard, SS 831342:2014 – Glidskydd för lösa stegar – Funktionskrav.

Vi bygger bland annat vårt ställningstagande på resultat av en enkätstudie bland sotare, men även andra yrkesgrupper har framfört önskemål om förändring av tillåten tillträdeshöjd för markstege. Plåtslagargrupper som tillfrågades var enhälligt för en förändring till högre höjder med motiveringen att slippa gå i vertikala stegar då detta känns obekvämt och osäkert. Många befintliga vertikala stegar har dessutom visat sig ha bristande hållfasthet.

Sotarmästarnas riksförbund hade något år innan Taksäkerhetskommittén påbörjade Branschstandarden redan föreslagit och fört ut budskapet att fasadhöjd på 4,4 m skulle accepteras med motiveringen att förändringar kan ha skett på underlaget som är marginella och som inte medför olägenhet vid sotningsarbete.

För att Taksäkerhetskommittén skulle känna sig trygga i att fatta ett beslut om 5 meter bestämdes att tillsammans med sotarnas parter, Kommunal och Sotarmästarna att genomföra en enkät. Enkät skickades ut till alla sotare anslutna till Kommunal. Utskicket var undertecknat av både Kommunal och Sotarmästarna. Frågeställningarna handlade om accepterad tillträdeshöjd med markstege och fast glidskydd vid takkant, höjd arbetsplattform och skorstenskrön, mått inne på vindar, öppningsmåttet på tillträdesluckan till tak och några frågor till. Sammanlagt 287 svar erhölls vilket får ses som mycket bra och mycket välkommet för att ha som underlag vid beslut som förväntades kunna bli ifrågasatt.

När och varför ska jag ha vajer- eller skensystem för förankring av personligt fallskydd?

Under hela vistelsen på taket ska fallrisker vara förebyggda. Då man inte är skyddad mot fall genom skyddsräcken eller andra hinder ska personlig fallskyddsutrustning användas. I Arbetsmiljöverkets föreskrift AFS 1999:3 Byggnads- och anläggningsarbete (se nedan) anges att man då ska använda personlig fallskyddsutrustning och vara ”löpande förankrad”. Alltså i första hand skyddsräcke eller motsvarande och i andra hand personlig fallskyddsutrustning och då med tillfredsställande säkerhet och ergonomi.

Ur AFS 1999:3 §92a, punkt 2h

  1. Personlig fallskyddsutrustning ska användas vid förflyttning på tak och löpande förankras. Detta gäller inte om det finns skyddsräcken som skyddar mot fall.

Att vara löpande förankrad innebär att den personliga fallskyddsutrustningen under hela vistelsen, vid förflyttning och arbete, ska vara förankrad med godkänd kopplings/förankringsutrustning, sele, lina, karbinhake, fallblock etc, till godkänd förankringspunkt. Personen får under inga omständigheter vara oförankrad (undantag finns för montering av en första förankringspunkt då fallhöjden är under 7 meter, men finns förankringspunkt på vägen ska dessa användas).

Man kan vara löpande förankrad genom att ha två kopplingslinor/förankringslinor och växelvis koppla sig, eller göra extraförankringar utefter en takstege eller gångbrygga, framåt till ett arbetsställe. Man måste då böja sig ner och utföra denna förankring, åtskilliga gånger, för att nå arbetsstället. Arbetsmiljöverkets ansvariga för ergonomifrågor motsätter sig starkt att man ska tvingas förflytta sig på tak på detta sätt om det inte rör sig mycket korta avstånd (<4 meter). Längre avstånd än ca 4 meter ska vara försedda med möjlighet att vara löpande förankrad utan att behöva böja sig ner och förankra om sig. En repetitiv arbetsrörelse ”som kan vara hälsofarlig eller onödigt tröttande” (se nedan). Naturligtvis är dessutom omfattande omförankringar förenat med ineffektivt arbete/förflyttning.

I Arbetsmiljöverkets föreskrift Belastningsergonomi AFS 2012:12 står

Undersökning och riskbedömning
4 § Arbetsgivaren ska undersöka om arbetstagarna utför arbete med arbetsställningar och arbetsrörelser, manuell hantering samt repetitivt arbete som kan vara hälsofarligt eller onödigt tröttande. …

Arbetsställningar och arbetsrörelser
5 § Arbetsgivaren ska så långt det är praktiskt möjligt ordna och utforma arbetsuppgifter och arbetsplatser så att arbetstagarna kan använda arbetsställningar och arbetsrörelser som är gynnsamma för kroppen. Man ska undvika långvarigt och ofta återkommande arbete med böjd eller vriden bål, liksom arbete med händerna över axelhöjd eller under knähöjd. …

Måste glidskyddet monteras på taket? Det finns ju glidskydd som kan monteras på en hängränna.

I standarden för glidskydd, SS 831342:2014 – Glidskydd för lösa stegar – Funktionskrav, anges att de ska monteras på tak- eller vertikal yta. Kravet bottnar i att det förekommit ett stort antal olycksfall där glidskydd monterade i hängrännor gett vika, antingen för att de suttit dåligt i sig eller för att hela hängrännan lossnat. Så vitt Taksäkerhetskommittén känner till finns det i dag inga glidskydd för montage i hängränna som motsvarar kraven i SS-standarden eller i vår branschstandard.

 

Adress och information

  • Org. Nummer  
  • Adress  
  • Postadress  
  • Telefon  
  • E-post  
  • Personal  
  • Webbplats  

Personal

3123
312321

Hitta till oss

11