Därför behövs en branschstandard för taksäkerhet

Taksäkerhet är ett begrepp som innefattar arbetsmetoder, utrustning och anordningar för att kunna vistas på ett tak utan att riskera fall till lägre nivå. Taksäkerhetsanordningar är de anordningar som monteras för att bereda tillträde till tak och arbetsställen samt skyddsanordningar som skall förhindra fall eller ras.

Lagar, regler och förordningar

Vilka krav på takskyddsanordningar som kan ställas på en fastighet utgörs av Boverkets byggregler, BBR 8:24, och dess föregångare. Man kan säga att Boverket gjort en generell riskanalys och därefter föreskrivit vissa anordningar för att minimera riskerna vid takarbete. Byggreglerna förändras över tid men någon retroaktivitet efter 1960 finns ej gällande taksäkerhet. De byggregler som gällde vid fastighetens byggår är de som fortfarande gäller.

En arbetsgivare måste i sitt arbetsmiljöansvar förhålla sig till Arbetsmiljölagen (AML) och Arbetsmiljöverkets föreskrifter (AFS). Regleringar i AML och AFS tar ingen hänsyn till en fastighets byggår. Viktiga delar i arbetsmiljöarbetet är det systematiska arbetsmiljöarbetet (SAM) och riskanalyser. Vid rätt tillämpning av det arbetsmiljöansvar en arbetsgivare har, framför allt riskanalysen, är slutsatsen ofta att takarbete inte går att utföra tillräckligt säkert och ergonomiskt med de taksäkerhetsanordningar som en fastighet utrustats med i enlighet med BBR för det år då fastigheten byggdes.

Det är inte ens säkert att en fastighet med taksäkerhetsanordningar helt i enlighet med senast gällande BBR har sådana anordningar i tillräcklig omfattning och anpassade för alla behov. Exempelvis har Boverket inte inbegripit snöskottning i sin riskanalys och har därför inte heller anpassat kraven i BBR så att det går att skotta säkert på alla tak. Andra arbeten som inte medtagits i riskanalysen är byte av enstaka tegelpannor och allmänna underhållsinspektioner som behövs enligt BBR 2:2 ”Byggnadsdelar och installationer med kortare livslängd än byggnadens avsedda brukstid bör vara lätt åtkomliga och lätta att byta ut samt även på annat sätt vara lätta att underhålla, driva och kontrollera.”

En branschstandard med helhetssyn och riskanalys i focus

För att få en enhetlig syn på hur och i vilken omfattning taksäkerhetsanordningar bör monteras för att kunna arbeta på tak enligt moderna, säkra och ergonomiska metoder har TSK tagit fram en branschstandard för taksäkerhet. Branschstandarden beskriver hur taksäkerhetsanordningar skall utformas och monteras för att uppnå acceptabel arbetsmiljö på olika typer av fastigheter och tak vid olika arbetssituationer, oavsett fastighetens byggår. Branschstandarden skall ta hänsyn till så väl nuvarande Boverkets byggregler (BBR) som gällande lagstiftning och arbetsmiljöföreskrifter.

Branschstandarden ska ge en tydlig information över hur tak bör vara utrustade för att minska risken för olycksfall och ge fastighetsägarna vägledning i vilken utrustning som de branscher som utför arbeten på tak, menar ska finnas för att uppfylla gällande arbetsmiljöregler. Antalet olyckor i samband med arbete på tak förväntas minska.

Observera att vid byggnadsarbeten på tak ska alltid den arbetsmetod och utrustning användas som ger lägst totala risk för hela arbetet på taket.

• Vid bedömningen av risk ska alla arbeten ingå och även exponeringstid räknas in. Olika arbetsmetoder ska redovisas i jämförande riskanalys. Då riskanalys visar att den totala risken vid ett arbetes utförande är mindre om kollektiva skyddsanordningar används, än om arbetet utförs med personlig fallskyddsutrustning, ska kollektivt fallskydd (skyddsräcken, ställning med skyddsräcken eller nät) användas.
• Kollektivt fallskydd (skyddsräcken, ställning med skyddsräcken eller nät) ska användas om det beräknas ta längre tid att utföra själva byggarbetet än vad det tar att uppföra det kollektiva skyddet.